Hertonäs gård har en lång historia
Hertonäs gård låg förr i Helsinge socken, men området är numera en del av Helsingfors. Läs mer om herrgårdens skeden nedan!
Historia
Hertonäs gård och dess byggnader har haft en mångfassetterad histioria. Under åren har gården genomgått en utveckling som är typisk för finländska herrgårdar. Under medeltiden fanns det i Hertonäs by flera frälsesäterier. Numera verkar på gårdens område ett herrgårds- och ett allmogemuseum.
Hertonäs by bestod på 1500-talet av fyra frälsesäterier, vilka på 1700-talet förenades med Båtsvik säteri till en gård om ca 800 ha. Greve Augustin Ehrensvärd, välkänd planerare av befästningen på Sveaborg, köpte Hertonäs år 1752. Han anlade ett tegelbruk på Tammelund där man tillverkade tegel för befästningsarbetena. Tio år senare grundades också en fajansfabrik på Hertonäs. Bland andra var Ehrensvärd och handlande Johan Sederholm delägare i bruket.
På 1810-talet lät den nye ägaren viceamiral Carl Olof Cronstedt bygga om porslinsbruket till en huvudbyggnad enligt ritningar av Pehr Granstedt i nyklassicistisk stil. Huset påbyggdes nu med en våning och täcktes med ett lågt sadeltak. Långsidornas mittparti markerades med två grova pilastrar och kröntes av en tympanon med ett halvrunt fönster. På 1880-talet byggdes en balkong på norra sidan och en altan med pelare på byggnadens södra sida. I den västra gaveln byggdes vid samma tid ett smalt trapphus.
Cronstedts ättlingar sålde 1859 gården till landskamreren i Uleåborgs län, C.G. Bergbom vars ättlingar i sin tur avyttrade merparten av gårdens marker 1916. Efter den sista godsägarens John Bergboms död år 1917 donerades gårdscentrum med bl.a. huvudbyggnad och park till föreningen Svenska Odlingens Vänner i Helsinge. Hertonäs gård har sedan 1925 varit museum.
Den finska filmindustrin upptäckte tidigt hur väl den vackra miljön på Hertonäs gård lämpade sig förfilminspelningar. Under åren har flera inhemska filmer inspelats på Hertonäs.
Personer
Carl Olof Cronstedt (1756-1820)
Carl Olof Cronstedt ägde Hertonäs gård under två perioder d.v.s. åren 1793 till 1799 och 1813 till 1820. Då han i början av 1810-talet flyttade till Hertonäs lät han anlägga en storslagen park på gården. Cronstedt dog på Hertonäs 1820.
Carl Olof Cronstedt föddes på Botby gård 1756. Vid åtta års ålder inskrevs han som volontär i prins Fredrik Vilhelms regemente på Sveaborg. Vid tjugo års ålder tjänstgjorde Cronstedt i engelska flottan och deltog i det nordamerikanska frihetskriget. Under Gustaf III:s ryska krig deltog Cronstedt 1789 i det första slaget i Svensksund. Följande år var Cronstedt den enda eskaderchef som stödde konungen i hans beslut att ånyo möta den ryska flottan i Svensksund. Vid slaget var Cronstedt konungens flaggkapten. Efter segern över den ryska flottan tilldelade Gustaf III Cronstedt sitt eget blå-gula sidenskärp och svensksundsmedaljen i guld samt utnämnde honom till statssekreterare med ansvar för sjöaffärer, en ställning som han miste efter konungens död.
Cronstedt förde befäl över Sveaborgseskadern till 1797 då han efter Gustaf IV Adolfs trontillträde, för andra gången utnämndes till marinminister. Cronstedt köpte Hertonäs gård år 1793 och innehade den till år 1799. År 1801 blev Cronstedt oväntat degraderad. Han fick order av konungen att genast bege sig till Sveaborg och återuppta befälet över finska eskadern och tjäna som kommendant för fästningen.
Foto: Carl Olof Cronstedt, Museiverket.
I februari 1808 bröt Finska kriget ut mellan Ryssland och Sverige. I mars anlände ryssarna till Helsingfors och började beskjuta Sveaborg. I slutet av mars föreslog ryssarna underhandlingar och kapitulation. Cronstedt antog en konvention om att fästningen skulle kapitulera ifall hjälp ej kom från Sverige. Fästningen kapitulerade den 8 maj, men orsakerna till kapitulationen har inte helt tillfredsställande kunnat förklaras. Samtiden fördömde Cronstedt och ansåg honom vara en förrädare.
Efter kapitulationen bodde Cronstedt några år på Mäkkylä kommendantsboställe. År 1813 inköpte han ånyo Hertonäs gård. Cronstedt lät bygga om den gamla fajansfabriken till bostadshus och lät anlägga en park på området. Han dog på Hertonäs den 7 april 1820.
Carl Olof Cronstedt och hans maka Beata Sofia Wrangel är begravna i gårdens gravkapell invid Helsinge kyrka. Ovanför dörren till gravkapellet finns en stentavla i vilken de avlidnas vapen finns inhuggna. Gården övertogs av dottern Hedvig Charlotta, fram till år 1859.
Foto: Hedvig Charlotta Cronstedt, SOV.
Släkten Bergbom
År 1859 sålde Carl Olof Cronstedts dotter Hedvig Charlotta och hennes man Abraham Stjernschantz Hertonäs gård till landskamreraren i Uleåborgs län Carl Bergbom. Gården tillhörde sedan hans ättlingar till år 1919.
Carl Gustaf Bergbom
De äldsta uppgifterna om släkten Bergbom härstammar från 1600-talet. Den första kända anfadern var borgare i Björneborg och använde namnet Kock. I slutet av 1600-talet antog Johan Mattsson Kock namnet Bergbom.
Carl Gustaf Bergbom köpte Hertonäs gård år 1859. Han bodde endast några år bo på gården innan han dog 1861. Efter hans hustrus Helena Franzéns död 1880 ärvde sönerna Karl Zachris och Johan Georg, eller John, Hertonäs gård. John Bergbom blev godsägare på Hertonäs och brodern Karl fick Tammelund där han byggde en villa åt sig.
John Bergbom (1850-1917)
John Bergbom var filosofie magister och erhöll senare lantbruksråds titel. Han var medlem i många föreningar och grundade en folkskola i Hertonäs. John Bergbom gifte sig 1882 med Helene Gustava Gripenberg som gått i skola i Smolna-institutet i Petersburg. äktenskapet var barnlöst.
År 1917 var det oroligt i Finland. Bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland ledde också i Finland till krav på att arbetarna borde överta makten i landet. Revolterande arbetare utlyste generalstrejk och bildade ett stort antal beväpnade ordningsgarden som gjorde husundersökningar och verkställde arresteringar. Den 17 november trängde de röda in i det bergbomska hemmet på Hertonäs, då de letade efter vapen, och sköt den åldrige John Bergbom vid frukostbordet.
Före sin död hade John Bergbom sålt största delen av Hertonäs gårds marker. Själva herrgårdsbyggnaden med omgivning testamenterade han till Hertonäs Gods Ab. Då bolaget inte ville ta emot donationen donerade Bergboms arvingar gården till föreningen Svenska Odlingens Vänner i Helsinge.
Foto: John Bergbom, SOV.
Helene Bergbom (1851-1932)
Den sista värdinnan på Hertonäs gård var John Bergboms hustru Helene Gustava Bergbom f. Gripenberg.
Helene föddes den 12 mars 1851 i Uleåborg. Helenes mor dog i lungsot då flickan var fem år gammal. Familjens hushållerska blev flickans bästa vän. Helenes far, löjtnanten vid finska gardet Gustaf Gripenberg, gifte om sig då Helene var nio år gammal. "En dag meddelade vår far oss att vi skulle få en ny mamma. Det kom alldeles oväntat" berättar Helene i sina minnesanteckningar. Hon hade svårt att komma överens med sin stymor.
Som många andra ståndspersoner inledde Helene sin skolgång som sjuåring i en tyskspråkig skola. Hon hade redan tidigare fått undervisning i ryska, tyska och franska av sin ryska guvernant.
Helene tyckte om musik och dans. Hon fick danslektioner redan som åttaåring. Som trettonåring fick hon plats som frielev i Smolna-institutet i Petersburg . I flickskolan lärde hon sig bl.a. spela piano, vilket blev hennes passion. Uppmuntrad av sin morbror blev hon senare en duktig pianist som fick uppträda inför publik.
Då Helene hade gått ut flickskolan i Smolna arbetade hon några år som guvernant och blev därefter vald till lärarinna i den nya flickskolan i Fredrikshamn.. Vid sidan av skolarbetet gav hon pianolektioner och utvecklade därvid sitt eget pianospel. Då Helene hade undervisat i Fredrikshamn i fyra år reste hon till Dresden för att studera musik. Fadern dog då Helene var ca 20 år gammal.
Då Helene var 30 år gammal gifte hon sig med sin småkusin (syssling) John Bergbom. år 1917 mördade de röda John Bergbom och Helene flyttade bort från Hertonäs.
Helene Bergbom och hennes avlidne makes närmaste släktingar beslöt donera Hertonäs gård till föreningen Svenska Odlingens Vänner i Helsinge. Helene dog vid 81 års ålder den 15 december 1932.
Foto: Helene Bergbom, SOV.
Flickorna i Smolna
Den sista värdinnan på Hertonäs gård, Helene Bergbom f. Gripenberg, vistades under sin uppväxt 1864-1867 i Smolna-institutet i Peterburg. Smolna var ett internat. Förutom etikett och god ton lärde sig flickorna i Smolna språk, geografi, dans, musik och annat sådant som ansågs vara nyttigt för flickor i högreståndsfamiljer.
Rysslands kejsarinna Katarina II grundade Smolan år 1764. Hon förnyade det ryska skolväsendet i upplysningstidens anda och fäste speciell vikt vid flickornas möjlighet att få utbildning. Katarinas målsättning var att introducera europeisk bildning i Ryssland på folkets eget språk. I Smolna var undervisningsspråket i huvudsak ryska men man undervisade också på tyska och franska.
Då Finland 1809 blev ett storfurstendöme inom det ryska kejsardömet kunde flickor från finländska högreståndsfamiljer vinna inträde i skolan. Under den tid Finland var ett autonomt storfurstendöme (1809-1917) utexaminerades 176 finländska flickor från Smolna. Dessutom vistades 48 flickor en kortare tid vid skolan. Utbildningen i Smolna räckte sju år varefter det var möjligt att få en tvåårig lärarinneutbildning. Flera av de utexaminerade flickorna arbetade senare som lärarinnor i Smolna eller i någon annan skola. Största delen av de finländska flickor som gick i Smolna gifte sig med ryssar.
De finländska flickorna i Smolna härstammade från olika delar av Finland och Ryssland. De flesta kom dock från Helsingfors eller Petersburg. Föräldrarna skickade sina döttrar till Smolna för att de skulle få en internationell och tidsenlig uppfostran. De flesta finländska flickor som studerade i Smolna var i likhet med Helene Gripenberg frielever. För att bli antagen som elev i Smolna måste man förutom rätt härkomst ha goda grundkunskaper samt en stark andlig och fysisk hälsa.
Elevernas hälsa sattes ofta på prov i institutets kyliga salar. Enligt Helenes minnesanteckningar frös flickorna i sina tunna skoldräkter då temperaturen inomhus på vintern kunde sjunka till +10 grader. Maten var enligt Helene god men portionerna var alltför små för unga växande flickor. Man var ändå i allmänhet nöjd med undervisningen och atmosfären i skolan. Flickorna fick besöka museer, konstutställningar, olika fester och baletten. Skolan stod också i ett nära förhållande till den kejserliga familjen.
De finländska flickorna i Smolna var ambitsiösa trots de språksvårigheter de måste övervinna. Tre av dem belönades med skolans högsta utmärkelse, kejsarinnan Katarinas namnchiffer i guld. I motsats till de ryska flickorna var de finländska flickorna tystlåtna och återgav läxan "med bokens ord".